Vad gör man en dag som denna när man ligger i magsjukan och endast orkar ta sig en svängom till datorn titt som tätt. Ja, man kan ju alltid skriva lite om sin Muminhysteri.
Muminkoppar har jag samlat på en tid, något som jag mest tänkt varit en sak för att uttrycka min identitet som finska efter att jag flyttat till Sverige. När jag var på jobb hade jag förmånen att hinna ut på Nådendals gator och kvarter i Finland. I denna Muminstad hittade jag en bok om Tove Jansson och figurerna i Mumindalen. Efter att ha läst denna är jag betagen. Jag älskar berättelserna, figurerna och miljön. Tycker om både illustrationerna i svartvitt och färg, om än vissa i färg är så fruktansvärt vackra att jag nästan skulle kunna börja gråta.
Pappan och havet
Kometjakten
Mumindalens gestalter
Muminmammans trollsoppa
TrollvinterFörutsättningarna har varit stora; melankolisk finländare, färg- och formälskare, fascination inför mystiken tillsammans med tryggheten i berättelserna. Inte så konstigt att jag föll för dom kan man säga. Och samma gäller min lilltös, Mumin är det bästa som finns även för henne.
Mumin dyker efter pärlor
Mumintrollet drömmer
Snorkfröken ch Filifjonkan på blomsterängenSo long,
/Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar