Besöket hos Anna-Lena Emdén!

                                                  Anna-Lena Emdén signerar vårt älsklingstyg, "På Zoo"

Alla har vi våra intressen, var och en är insnöad på ett eller annat. Dom som känner eller följt mig vet att jag älskar textil och formgivare från förr och en av dom främsta som inspirerat och inspirerar mig är Anna-Lena Emdén. 

Förra sommaren började vi tillsammans med Emelie med bloggen En brokig blandning (som är lika fascinerad av Emdéns fantastiska produktion) fundera över om vi skulle be att få komma hälsa på vår hjältinna. Från att drömskt prata om planen för ett år sedan, stod vi rosenröda om kinderna på Anna-Lenas trappa för att ringa på dörrklockan i sommar. När vi väl kommit in fick vi en rundvandring både i Anna-Lenas hem och den personliga, lummiga trädgården med massor av vindruvor. Det var fantastiskt att få se hennes produktion från alla år som sträckte sig över en vid skala av konstnärlighet. Anna-Lenas produktivitet tycker jag är väldigt lekfullt, humoristiskt, färgsprakande och mångfacetterat.  Genuint för hennes produkter som hon exempelvis gjorde för IKEA är att hon låter nyttjaren av hennes produkt själv ta del av det lekfulla och aktiva. T.ex. visade Anna-Lena en förvaringshylla i papp med tillhörande lådor vars sidor var i olika färg och mönster så att man kunde välja hur hyllan skulle se ut framtill själv. Jag observerade även att konstnärinnan även använde sig finurligt och många gånger flerdimensionellt av text i sina verk.

                    Anna-Lena med sin fina stol som hon målar om ibland för att få lite omväxling.

En tavla som jag fastnade för föreställde en kvinna i ett kök. Hon är omringad av frukt och grönt som en ram runtom sig, hållandes ett kålhuvud i sin hand, yttrandes orden "Gift eller inte gift, det är frågan". Sentensen i tavlan handlade om besprutning och gifter vi konsumerar i våra frukter och grönsaker, men tillika fick Anna-Lena med både Shakespeare och kvinnofrågan. 

En annan tavla som mitt kvinnokampshjärta tog till sig hängde på en hedersplats ovanför Anna-Lenas säng och föreställer tre karaktärsstarka damer. Med rosa boxningshandskar, principfasta poseringar en övertygande bicepsomkrets lever damerna upp till sloganen samt namnet nertill på tavlan, ”Upp till kamp”. 

Att jag uppfattar Anna-Lena som en verklig konstnär är hennes sätt att arbeta utan utstuderad plan, på det sättet begränsas man inte heller i sin verksamhet. Hon berättade för oss att hennes produkter ofta fick växa fram fritt under arbetets gång och begränsar inte heller sig till material utan använder sig av ett stort omfång olika materialurval.

  

Anna-Lenas tredimensionella, stickade madonna med Jesusbarn ansågs provokativ när den skulle ställas ut i ett samarbete med Svenska kyrkan.  

   

Vi hade med oss en hel del tyger av Anna-Lena som vi tänkte skulle vara roligt för henne att se igen. Det blev mycket prat och funderingar runt köksbordet när dom plockades fram. Anna-Lena plockade fram ett gäng diabilder som vi fick titta genom. 

Det var väldigt intressant att få höra bakgrunden bakom vissa tyger och information som man annars aldrig blivit varse. Ett av både mitt och Emelies favorittyger "På zoo", var Anna-Lena inte alls så förtjust i själv och tyget med Körsbärsbarnen, som jag även tycker oerhört mycket om, berättade Anna-Lena en intressant anekdot. När Anna-Lena hade slutfört och sänt in mönstret för Körsbärsbarnen skulle det tryckas upp utomlands för IKEA. Det var på den tiden när mönstren ännu ritades av och kopierades från dom ursprungliga, och nästa gång Anna-Lena fick se mönstret tyckte hon några av figurerna var förskräckliga. Bl.a. en pojkfigur hade konstiga tänder och händerna såg inte alls ut som Anna-Lena ritat dom. Hon bad t.o.m. att tyget inte skulle tyckas upp, men då var det redan för sent med den saken. En rolig historia vi fnissade till där runt matbordet i det mysiga köket, men som förmodligen inte var så underhållande när det begav sig. 

Eftersom jag syr mycket i Anna-Lena Emdéns tyger ville jag med skräckblandad förtjusning frågade vad hon anser om att göra nya produkter av hennes tyger och mönster. Till min lycka tyckte Anna-Lena att det var en bra sak, och jag kan lägga mina samvetskval och funderingar kring den frågan bakom mig.

 Naturligtvis fick vi även en idolbild.

 Timmarna rullade på medan vi sög i oss all information, ställde frågor, lyssnade och tillika försöka smälta vetskapen om att vi faktiskt satt där tillsammans med en av våra favoritdesigners. Efter både en underbar couscous-sallad, kaffe och hembakad paj samt det mest utsökta sällskap, följde Anna-Lena oss ut på trappan där vi stått på darriga ben tre timmar tidigare. Med märkbart lättare fötter lämnade vi hennes fina hem med ett leende på läpparna, väldigt lyckliga och inspirerade för framtida projekt. 

Alla bilder i blogginlägget är taget av fina flickan Emelie till höger i bilden. :)

Jul-rea i webbshoppen.

Juletider - rusningtider. Och efter jul, då kommer dom gigantiska reorna. Jag bjuder på en kombo. Varför inte ha rea redan nu, med kännbara prissänkningar på alla börsar framtill jul. Ja, så gör vi!

Välkomna in!

Ny väska

Den som väntar på något gott.. Det känns som att det tog en evighet att få fram denna väskmodell (Jag började om ett antal gånger), men nu ser den ut precis som jag vill att den ska göra.  Så länge jag minns har jag tyckt om Muminmammans väska och som liten hade jag även en liten röd läderväska som påminner mycket om modellen ja nu arbetat med. På barndomsväskan fanns det dock inget spänne, så den inspirationen får Muminmamman stå för. :)

Några exemplar finns nu även i Onni-butiken, titta in för flera bilder!

Necessärer i älsklingstyg.

Förmodligen har det inte gått någon förbi att ett av mina älsklingstyger att använda är Tampellas Cook collection. För övrigt så tycker jag även annars om att använda mig av textil med enkla stilrena mönster. Gärna vitt mönster på färgglatt botten. Och det är precis vad dessa Tampellatyger är.

Jag har sytt upp ett gäng necessärer som kommer att ransakas inom kort av inköpsansvarig för designbutik i Finland. Ett antal kommer sedan att få åka med mej på businessresa till hemlandet. ;) Resterande kommer att sättas upp i shoppen. 

Större lapptäcken.

Jag hittade bilder på två lapptäcken jag tror jag glömt att blogga om. Själv tycker jag om kontrasterna rosa/grön, och givetvis är Muminfigurerna även en favorit. Det andra lapptäcket är riktigt höstigt och murrigt i färgerna. Dessa täcken är lite större och kan fungera som överkast i juniorsäng.

Lapptäcken och barntextil.

Efter Mattis kom till världen har jag verkligen uppskattat alla lapptäcken och barntextil vi haft tillhands. Ett täcke i vagnen, ett i sängen och ett som sällskap när man ligger och sprattlar på golvet. Dessutom ligger Mattis ofta och tittar på alla mönster och färger i lapptäckena och barntextililierna från förr.  Katterna i Ronjas täcke är en av favoriterna man kan begrunda och pilla på hur länge som helst.

Lapp-abstinens

Allt emellanåt drabbas jag av en enorm lapp-abstinens. Då suktar och tittar jag på alla fina tyger, väljer och vrakar mellan färg och form. När jag bestämt mig för tygerna börjar urklippandet (för jag har inte skaffat nån rullkniv ännu heller) och det mest tidsdryga; att placera ut lapparna så att det blir en lagom röra men samtidigt ser enhetligt ut. Och till sist själva sömnaden av hela lapptäcket. Mycket jobb, men ack så roligt.